Lodjuret
Lodjuret (Lynx lynx) är inte så nära släkt med våra tama katter som man skulle kunna tro. Från början fanns lodjuret över nästan hela Europa, och även idag är stammen utbredd ända bort till Sibirien. Trots att utbredningsområdet minskat är arten dock inte hotad. I Europa är det framför allt i Skandinavien och i Öst och Centraleuropa som man hittar lon, i Västeuropa är den betydligt mera sällsynt. Det uppskattas finnas mellan 1500 och 2000 lodjur i Sverige, även om de naturligtvis inte respekterar landsgränserna.
De främsta hoten mot lon är avskogning och jakt, vilket också är anledningen till att arten har decimerats så starkt i Västeuropa. Än idag är illegal jakt det främsta hotet, och vissa mindre populationer anses vara akut eller starkt hotade. Arten som helhet bedöms dock, som tidigare nämnts, inte vara hotad.
I Sverige drabbades lodjuret, Hälsinglands landskapsdjur, hårt när stammarna av bytesdjur som hjort, rådjur och älg minskade p.g.a. jakt under 1800-talet. 1927 fridlystes lon, efter att man konstaterat att det endast fanns något hundratal djur kvar i Sverige. Fridlysningen hävdes 1942, och lojakt blev återigen tillåten. På grund av jakttrycket och rävskabb minskade beståndet igen under 80-talet, och perioden 1991-95 var lodjuret återigen fridlyst.